När jag var i 12-års åldern var drömmen att bli radiopratare. Nu har jag "äntligen" fått chansen att prova på det, sisådär bara 25 år senare....

Var inbjuden att gästa RIX morronzoo på onsdagsmorgonen. Blev att hiva sig upp i ottan igen. Fast jag vete tusan om jag sov så många minuter i stöten den natten. Dels var jag livrädd att försova mig! Hur skulle det låtit? "Ja vi skulle ha gästats av bonde-Johanna nu men hon har försovit sig och kommer inte". Jag hade skämts ihjäl! Men sen var ju orkanen, som jag pinsamt redan glömt vad hon hette, igång och härjade. Som sagt kaninen Tuffsens bur blåste ju omkull så jag vet inte hur många gånger jag var upp och kikade ut för att se att allt stod rätt till och inget träd hade trillat över stall, hagar och kaniner. Himmel vilka vindar och då hade vi det ändå lugnt här i jämförelse med andra ställen både i Sverige och utomlands!

Kom i mycket god tid MTG huset därifrån de sänder. Fick kaffe och pratade med de som jobbade utanför sändningen. Jättetrevligt folk! Undrar om det ena var "det lilla äcklet"? Chefen alltså, han hade åtminstone förr det öknamnet på skoj av programledarna. Jag kom på efteråt att jag skulle frågat. Hoppas det blir tillfälle att fråga, jag har alltid undrat hur den stackarn ser ut   .

Väl i sändning ställde framför allt Roger lite frågor och rätt var det var stack jag in att han skulle hälsa till Farbror Pelle dvs Rogers pappa. Roger blev alldeles ställd. Jag hittade på att han och jag lekt och ätit bullar hemma hos honom när vi var små, vilket inte är helt osannorligt eftersom vi båda är Bomhusbarn ("förort" i Gävle) och ungefär lika gamla. Han kom av sig helt och blev alldeles förbryllad. Jag hade jätteroligt och säkert de utanför studion också! Tillslut fick jag erkänna att jag bara drev med honom men det tog en stund innan han var på banan igen   

Jag fick leka en lek såklart: fånga svinet. Gick ut på att jag skulle komma på vilket manligt svin de nämnde i vilken skandal. Jag och kändisar! Ja jösses nu har jag insett att jag själv är en kändis men annars har det aldrig intresserat mig. Jag känner knappt igen en enda! Försökte en period intressera mig och köpte Hänt Extra men det gick sådär... jag blev  inte ett dugg mer kändiskunnig och i ärlighets namn så kändes det helt oviktigt. Men visst hjälp...hmpf...så kammade jag iallafall hem två biobiljetter.

Åkte förbi Myrby mekaniska på vägen hem och gick igenom beställningen till uteboxarna. Fick ordern via mail men lyckades på nått sätt radera den och den försvann helt. Borde ju hamna i skräplådan men icke! Nu är det snart dax att gjuta betongplattan och sen är det färdigt att sätta upp dem. Blir två fullstora uteboxar om 9 m2 vardera mellan ridbanan och stallet. Nu är det bara de stora ridhästarna som saknas   . 

Stormen rev förstås ner en massa äpplen som jag samlade ihop i högar.

Men hallå! Ge tusan i mina högar! Plocka er egna frukt era as!   

Imorse var jag med i Radio Gävleborgs morgonsändning. De ringde upp i direktsändningen och ställde frågor och hade lite rolig fakta om mig. Incider information. Charlotta Cederlöf, programledare på radio Gävleborg och jag har bott grannar under hela min uppväxt. Gjorde klart stallet medan jag väntade på samtalet. Typiskt nog hade ett äppelträd, ja just det samma träd som sist, klyvts i två delar och kapat telefontråden IGEN! Förgrömmat som Anton Svensson i Katthult skulle sagt! Smsade på morgonen direkt när klockan ringde och bad de ringa upp på mobilen istället. Hade ingen aning om vad jag skrev, var helt borta av förvirrat morgontillstånd men uppenbarligen gick meddelandet fram.

Sen städade jag som en riktig städkärring! Skurade allt som gick att skura. Bord, stolar, golv, väggar, lister, skåpluckor...you name it! Fyra hundar och lerig gräsmatta och stallgång är ingen bra kombination. Stänktapet kan man kalla det. Borde kanske våtrumssäkra hela husets hunddel. På min gata i stan på 4:e våningen DÄR la jag in silikon under varje list så inte valpkiss skulle rinna in under listerna. Kände mig emellanåt som en guppy i ett akvarium    . Ja för er som inte vet så hade jag en liten kennel och valpar ibland.

Klockan 13 kom de från tidningen QX och gjorde reportage till oktobernumret. Vi hade supertrevligt så de stannade till 16.30 Fikade, pratade massa såklart och tog bilder.

Maja, som ska börja på ponnykul på tisdag kom förbi och hälsade på med sin mamma. Vi gick runt och hälsade på hästarna. Å det ska bli så roligt att sätta igång kurserna! Längtar så!

På tal om hästarna fick jag akut evakuera dem från ena beteshagen och driva över dem till gamla betet igen och stänga för. De hade betat ner alldeles vid eltrådarna, som längs med en åker sitter så högt att fölen bara behövde kröka på nacken och gå ut. Kunde ju inte lämna dem med risk att någon hamnade på fel sida om staketet! Precis när jag började förflyttningen kom världens blixt och dunder alldeles ovanför mig. Döläskigt och älga runt på ett öppet fält bland massa hästar mitt i åskvädret. Men hästarna var tvungna att flyttas så det var bara hoppas på det bästa. Men tillslut kunde jag stänga för och räkna in alla på rätt ställe, åka hem och dricka te framför bonde och lyssna på ösregnet och stormen.

Vi hörs!     

Tjohoo det är mycket nu! Transporten står full med hö som måste bäras upp på logen (ca 60 balar) och det ska vara klart tills imorgon eftermiddag. Har lovat bort transporten till Inger som ska köra får på slakt. Kruxet är bara att så fort jag är på väg att börja så kommer det en regnskur!

Imorgon är det tidig morgon. Ska gästa rixmorronzoo och blir upphämtad med taxi i Spånga kvart i sju. Just nu sitter jag och dricker te och har knaprat febernedsättande, känner mig hängig och har ont i kroppen. Fel fel fel! Inte NU! 

Håller på och fixar inför mina barnridgrupper som startar nästa vecka. Ska skruva upp bindringar till hästarna utomhus, göra iordning ponnyputorna (en enkel typ av barnsadel).

Vilket blåsväder det är idag! Trotsade vinden och regnet som kom efter halva turen med att rida Lekis och Maisan ihop med Gun-Britt. En hyffsat lång skrittrunda blev det. Jag har börjat använda min ridväst som legat i skåpet och gett dåligt samvete. Är ju egentligen inte klokt att man rider utan! Då och då hör man ju om de som brutit ryggen. Igår hade jag den med till hagen och var på vippen att lämna den i IKEA kassen men ändrade mig i sista stund. Kände på mig att om jag inte hade den skulle jag åka i backen. Det var ungefär vad som höll på att hända när Lekis for rakt upp i luften och tvärvände när några småfåglar flög upp ur rapsfältet. Han gjorde samma grej idag också, på samma ställe. Hästminne. Han är lustig den lille Blekisen. Har delat hage och gått sida vid sida med 5 kossor. Från början var han spänd och livrädd men vande sig snart. Igår fick han syn på Jalles kor på andra sidan åkern. Ögonen blev som ping-pongbollar och han började tölta runt innan jag kommit tillrätta i sadeln. Tala om att göra skillnad på vänner och icke vänner!

Vaja fick komma ut på en tömkörningsrunda och var stolt och mycket duktig! Stoltast var nog jag ändå! Min lilla 2-åring som jag själv fött upp har vuxit upp till en positiv och enkel ponny. Bilderna är av usel kvalitet, nog för att det var skitväder men kameran hade roterat i bildläge. Men jag lägger ut dem ändå, bara för att jag är så stolt!

    Fjällbäckens Vaja f 26/5-09. Lite rund om magen efter sommaren men det ska hon dra bort snart med hjälp av vagnen. 

Maja och Ida var på promenad i ca 45 minuter idag på kvällskvisten. var dum nog att gå i skogen i stormen. Träden lutade sig läskigt över oss. Vi gick mestadels "off road" så de fick lyfta på tassarna och tänka hur de skulle gå. 

Mockade kravallhagen och det tog både energi och tid i leran. Nu får det bli bättre och stabilare väder tack! hagarna ser ut som lervällning snart och dyngan sugs fast i gegget. var lika mycket lera som dynga i lassen som jag drog ut. Tungt och slitsamt men fint ska det va! Det räcker gott och väl med den dyngan som fryser fast och snöar över om vintern som sedan tar timmar och dagar och veckor att mocka bort.

Stackars lille kaninen "Tuffsen" hittade jag på gräsmattan. Tack och lov hann inte hundarna se honom , de hade fullt upp att rota efter kaninbajs. Hans bur hade blåst omkull i vindarna! 

Nej tidig morgon var det som gällde så det blir tidig kväll också för alla parter på gården. Gun-Britt kommer hit och gör morgonsysslorna i stallet och känner jag henne rätt är nog nog kvar tills jag kommer tillbaka.

Vi hörs!

Vad är en barnhäst? Egentligen finns det inga renodlade barnhästar. Det måste alltid finnas en vuxen intill barn när de hanterar och rider. Barn är för små för att förstå och växla mellan beröm och korrigering. Iallafall är det väldigt få barn som klarar det. Men jag tror alla är överrens om att en barnhäst är en tålmodig och lugn individ som har förmågan att koppla bort barnet för en stund när det gör misstag. En stabil och trygg häst som är uppfostad av vuxna. Jag har några såna underbara hästar: Jazzo, Fatima, Aldon, Pontus, Carin och Cleo. Sen har jag några sk "up coming stars": Piggelin, Nalle, Vaja, Saga för att nämna några av hästarna. 

Om två veckor drar verksamheten igång. Pontus och Jazzo tjuvstartade lite redan idag när min kompis Anna var här med min guddotter Jennifer 3½ år.

Jazzo är en klippa!

Anna och Jennifer hjälps åt, precis som det ska vara.

Jennifer konstaterar att man blir trött i armarna av att borsta hästen

Vi hjälps åt att göra ren hovarna

Så liten i den "stora" stallet, så sött!

Redo för sin livs första åktur!

Ni skulle hört glädjetjuten och det klingande barnskrattet!            

Så här går det till hemma hos mig: hästar, ungar och får i en sarlig röra!     

Pontus, minsta hästen på gården. Allt ser stort ut på honom till och med den lilla sadeln.

Hoppsansa så det kan gå! Pontus går obehindrat på fastän Jennifer sitter på sniskan. Vem kan tro att han är ung och "nyinriden"? så fantastisk grundtrygg häst som kommer få börja sin karriär som barnledhäst och fortsätta sin utbildning för töm ett tag till tills det är dax att prova bli styrd av barn på ridbanan. Men ett steg i sänder. Även om Pontus är fantastiskt snäll och grundtrygg ska inridningen ske med förstånd och skynda långsamt. Ett felsteg kan ta tid och vara svårt att reparera.   

Carin är en ny stjärna på gården. Eftersom jag startar upp verksamheten och har fått in bra med anmälningar behöver jag utöka med snälla, lugna och välridna små hästar. De jag har kommer turas om att användas i verksamheten men jag vill inte slita ut dem. Mina hästar ska inte bli utnötta och less på barn och ridkurser. Att vara barnhäst är tålamodskrävande även om man är snäll och klok häst. Hämtade Carin i norra Dalarna, närmare bestämt Furudal, efter att ha hittat henne på annons. Jag föll för hennes lugna och stabila temperament. Hon har varit barnhäst tidigare, är 14 år och efter att ha kikat i hennes pass insåg jag att hon har både RS och utställd med 39 poäng. Fått två föl utställda med 38 resp 39 poäng. Carin är fux och ser ut som en liten arbetshäst i formen. Så roligt att se henne och Fatima bredvid varandra. Samma ras men helt olika typer: Carin är robust och rejält byggd en riktig gammaldags shetlandsponny medan Fatima är av travstam och betydligt lättare byggd. Finlemmad och nätt. Nu tycker jag om de båda två som de hästar de är, men Carins typ faller mig i smaken.

Har fått rapport om Faxe som jag sålde. Han är älskad och det fungerar bra i det nya hemmet. Känns så bra!

Leira ska åka in till veterinären och kolla upp vad som är på tok. Hon faller rätt var det är när hon rids. Inte så att hon snubblar utan mer att benen bara sviker henne och hon faller ner på knä. Det händer minst en gång på varje ridpass, underlaget har ingen betydelse. Hon är ingen snubblig häst så jag misstänker att något inte står rätt till. En häst ska inte falla handlöst på knä vid ridning i skritt! Usch jag tror alltid det värsta tänkbara, men det värsta är att jag brukar ha rätt... Vet inte om jag inbillar mig eller om det är så att hon blivit väldigt kohasig i bak. fasar att hon utvecklat spatt och rejäla pålagringar i knälederna. Det känns som att det mer är bakbenen som sviker när hon faller än fram. Nej det känns verkligen inte roligt att åka in och röntga henne eftersom jag känner på mig att hon inte följer med hem igen   .

Brellir från Fjällbäcken, f -09, är till salu. Jag känner att jag kommer inte ha tiden för att hålla igång honom den dagen han ridits in. Han är en kalastrevlig valack efter Svartur wom Hochwald. Kommer bli hög, är redan strax under 140 cm, och har långa korrekta ben. Rör sig i fin trav och rund galopp. Men då jag har både verksamhet, Maisan, Lekis och ev Leira och ponnysar att köra och unghästar att pyssla med finns inte tiden att träna honom. Önskar att jag hade tiden för honom men måste vara realist.

Ja det var lite om vad som för tillfället händer här på hästfronten.

Imorse när Gun-Britt och jag var ute och red Maisan och Blekis såg vi en hel havsörnsfamilj alldeles ovanför oss. Så mäktiga de är! Häftigt att se fem stycken på enda gång! Vi båda blev alldeles lyriska.

Vi hörs! 

Jag vill tacka ALLA som stöttat, jobbat och hjälpt mig under inspelningen i somras. Ni betyder så mycket!

Speciellt varmt tack till mina underbara pappa som bott på gården under flera dagar och tagit hand om hundar och katter. Du är bäst!

Gun-Britt som hjälp mig med alla övriga djuren och turnerat runt flera gånger om dagen till stall och hagar och pysslat om och matat. Du är en klippa och fantastisk vän!

Till Anna som hjälpte mig med min brevhög och sållat ut till Sundbyholm och som alltid stöttar i vått och torrt. Livet vore innehållslöst utan dig!

Teamet, "min personal" med intervju-Tobbe i spetsen som fått veta allt från början.  Ljud-Hasse och bild-Ola, helt galna emellanåt med sin humor. Utan er hade inspelningen inte ens varit hälften så rolig och lättsam! Julia som stöttade och är så glad och positiv. Ludde och Marie som fixade och donade. Bild-Tove och ljud-Henrik från team 2. Har jag glömt någon? Jo det har jag! Linda förstås! Tack Linda för att du är den du är och gör det du gör! Du är oslagbar och så lätt att prata med.

Tack alla mina vänner och bekanta som pushat, peppat och stöttat! Min familj som är stolta över mig... Tack alla brevskrivare, utan er hade det inte blivit något alls!

Sist men inte minst: Pelle, Fredrik och Per-Olov! Saknar ord faktiskt. Älskar er rätt och slätt!

Hårt arbetande personal.... Julia, Hasse och Ola tar en paus.

Julia och Hasse i någon disskusion på kvällen under resan. Fritid!

Imorse kliev jag upp innan tuppen. Eller meningen var innan den, men det blev visst inte så. Hade svårt att somna, något på tv hade tickat igång adrenalinet.... Hur som så försov jag mig cirkus 20 minuter och kom iväg lika mycket för sent hemifrån. Attans! Kvar i åtta skulle jag infinna mig på tv4 i frihamnen. Alla som någongång åkt bil in mot Stockholm känner också till dessa hiskerliga bilköer om mornarna. Jag insåg raskt att jag aldrig skulle hinna stånga mig in i tid. Ringde min vän Kjelle som bor i Spånga, hur långt tid tar pendeln?? Bilburen som jag är tror jag aldrig att jag åkte tåg till honom under mina 14-15 år som Stockholmare. Skäms på mig! Vi gjorde sällskap till Gärdet där jag klev av tunnelbanan. Jätteroligt att ses igen! Lite hastigt och lustigt bara...Om jag hann? Jovars, allt är rellativt. Blev satt i smiket och stylad. Träffade Pelle (Nyström) och vi hann suga i oss två koppar kaffe innan vi tog plats i "nyhetsmorgon". Lite trött ser jag nog allt ut...men sömnen blev inte så lång. 

Från "kändissoffan" direkt hem till gårdsjobb:

Markarbete inför boxbyggen!

Helt klart omväxlande liv iallafall!

Weehaa jag kan köra grävmaskin!! Det ni, nu blev ni snopna va?!

Vi hörs!        

får se om datorn och jag kan hålla sams nu och lyckas få ner allt utan nätavbrott.... har tagit hela halva aftonen att ladda upp ett gäng bilder (blir inga "gubbar" idag heller pga seg dator).

Idag var det pressträff för Bonde söker fru i Stockholm. Alla vi åtta bönder var där för att titta på första två avsnitten, möta pressen med intervjuer och fotografering. Hur det gick, dvs vilka som de valt att följa får ni se imorgon på tv.

De hästar ni ser i tv imorgon är Samanta, Najade vd Reijsdrecht och Alice Gold med fölet Fjällbäckens Röding exakt på dagen 1 månad gammal. både Samanta och Najade är högdräktiga.

Fredrik och jag fann varann direkt redan på första infoträffen med inspelningsansvariga i våras. Sedan dess har vi haft regelbunden kontakt via sms, telefon och i söndags kom han hit och hälsade på. Natten till idag bodde vi på hotell i huvudstaden. Pressträffen började redan klockan nio så det fanns rum bokade åt oss. När alla samlats gick vi ut och käkade grekiskt och gick sedan på pub. Gunilla och jag satt dock uppe och ugglade till klockan tre på natten. Om någon tycker att vi ser trötta ut på pressbilder så...tja det finns anledning till det. Vi hade sjukt roligt! 3½ timmas sömn blev det bara, fast å andra sidan var ju det lyx till skillnad på natten till den 6/5 när mitt presentationsprogram sändes. Då satt jag som barnmorska i stallet hela natten och infann mig på nyhetsmorgon klockan kvart över sex på morgonen.

Vänskap vid första ögonkastet...en variant på kärlek vid första ögonkastet.

Jasså tröjan känns igen? Jodå den hade jag på mig på min presentation. Fredrik fick låna mina kläder och kom på att han trivs ypperligt i tjejtröjor hihihi   (yes jag fick dit en "gubbe"!)

Såklart han bekantade sig med djuren och speciellt tanterna.

Numera finns även vin på festistetra. känns mycket märkligt att pimpla rödvin med  sugrör.

Han ser ovanligt nöjd ut min lilla trädgårdstomte som numera fått flytta upp till bordet pga en visst brutal schäferfröken. betyder visst otur och de kan visst hämnas nått grönjävligt om något går emot dem så bäst att låta honom hållas....

Rumpnisse har skaffat egen kagge. Han brukar då och då klä på sig en hink.

Foxa fick följa med till stan på lunch. Hon skötte sig exemplariskt! Jag blev djupt imponerad och stolt över mitt annars rätt gräsliga yrväder. Hon bara satt och låg bredvid mig, var tyst och stilla och vem som än såg henne kunde nog inte i sin vildaste fantasi tro att det var hennes första riktiga stadsbesök och alla första restaurangvistelse. Foxa är som Mr jäkel och dr Hyde. Hemma är hon vidrig när hon sätter igång och härjar och röjer runt under höga vrål. På tu man hand är hon raka motsatsen. Ofta brukar hundar bli stressiga i miljöer och vara lugna hemma, men inte Foxa.

Avslutar med några bilder från hästhagen:  

Röding        

Saga

Vilda och Nirmar vill INTE vara söta på bild!    

Maja och kompisen Ida.

Vi hörs! 

Ibland är det skönt att kunna säga så till sig själv! Det behöver nog alla göra ibland. Ego-boosta en smula och inte skämmas för det!

Jag känner mig bra, flitig, ambitiös och målmedveten. Idag har jag gjort massor. Trots att väckarklockan på nått märkligt sätt stängde av sig själv imorse...   . Det blir väl så när man sitter uppe och kollar på dokumentärer. Nåja det var sent insläpp med mycket hö i givan så det gick knappast någon nöd på någon. Till och med vovvarna, läs Foxa, hade sovmorgon. Annars är hon en ihärdigt väckarklocka. Typ som en sån där varningssiren som de testar första måndagen i månaden klockan tre.

Idag har jag kört Jazzo, Fatima och Maja. Jag har tömkört Pontus och promenerat med Vaja som gick på egen prommis för första gången i livet. Hon har i och för sig gått rätt mycket med bara i sällskap med annan häst. Idag var det bara hon och jag. Jag passade på att ta med henne på en bajsplockar-sväng. Maja hade lababbat alldeles utanför en brevlåda. Jag försöker vara noga med att sparka undan skithögarna efter oss. Ofta tar jag det på en gång men när jag sitter i vagn, rider någon spänd häst eller dylikt är det inte läge att kliva av. Då försöker jag ta det efteråt, om jag inte glömmer förstås. Har hänt, även den bästa misslyckas     . 

Vaja tyckte det var jätteroligt att gå ensam med matte! När hon leds bredvid en ranghögre häst blir hon seg och håller sig bakom så det känns som armarna ska dras av i armbågarna. Men nu traskade hon på i raskt tempo, trygg och världsvan.

Maja har haft ett långt uppehåll från träningen och som den krutdurk hon är funderade jag på att gå med henne första gångerna istället för att spänna för vagnen. Men så tänkte jag: "äh vad fan det kan ju bara gå åt skogen!" Och det är väl ungefär vad det i värsta fall kan göra med vagn som välter i diket, häst som skyggar och hoppar in i buskarna osv. Maja var pigg och vaken men cool i skritten. Ibland är hon så på tårna att hon är svår, för att inte säga omöjlig, att få ner i skritt. Hon taktar ideligen och flåsar på. Men idag gick hon lugnt och jag kunde till och med jobba med att rakställa henne. Hon vill gärna dra åt vänster med kroppen, dvs ta i mer med högersidan. Däremot har hon bara en växel i traven: fullaste kareta! Den lilla ponnyn skulle vara oslagbar på travbanan, synd att hon har okänd stam. Bara ponnys med känd stam i fyra led och reg i Shetlandsförbundet får starta på travet. Jäklar vad benen går som trumpinnar på henne   ! Konstigt egentligen att hon hinner flytta dem och inte snubblar över sig själv.  Vi har lite att öva på inför körträningen för Mia Henriksson i slutet av månaden. Just nu övar vi på halter. Man kan faktiskt stanna och ta en kort paus, även om man som liten Maja tycker det är alldeles bortkastat med tid. Våra halter är några sekunder långa, men hon får inte gå framåt förrän hon står stilla och gå på mitt kommando. Jättejobbigt! Vi ska även börja jobba med lydnaden. Trava (t.ex) tre meter, sakta av. Skritta, halt, trav, sakta av, trav, skritt halt osv. Inte bara skritt i flera hundra meter och sen trav lång sträcka. Det ger muskler och kondis men ingen hjärnaktivitet och uppmärksamhet. Att lära sig trava långsammare tar vi på sikt. När lydnaden är befäst och hon kan ta halvhalter och lyssna på mig istället för att stresskuta fram. Älskar den här lilla fröken! Hon är en fröjd att köra. Galet pigg ibland och tittig. Men så positiv och glad.

Både Jazzo och Pontus var lite sega idag. Kanske är pälssättningen, det tar musten ur dem. Det är jobbigt att ta energi på att bygga vinterpäls. Fatima kändes lite olydig så henne ska jag tömköra så jag kommer åt henne ordentligt. Gamla damen bör kunna flytta sig i sidled när vagnen ligger för nära dikeskanten. Vill inte, var Fatimas motto idag! Hon gjorde det till slut ändå efter att jag envist stått på mig. Men hon kändes tvär och bestämd i sin ståndpunkt, i övrigt var hon pigg och glad att jobba framför vagnen.

Mina föräldrar kom ut efter lunch och hjälpte mig med trädgården. Jag krattat iordning Figaros hage och mockade ur kravallhagen. Pappa och jag försökte knåpa ihop min nya rockard till Maja och Pontus, men jag måste ta ner grejerna till Bengt och be om hjälp att slipa till dem. Han bygger bilar så han borde ha nån metallslip att fila till passformen.

Vi hörs!

Äntligen har jag träffat Simon och Matilda! Mina små söta brorsbarn som snart är 1 månad gamla. Tider har inte passat och faktum är att ibland har jag avbokat just för att jag känt att mamma och pappa har behövt vila istället för att sitta och hålla mig sällskap. För min del spelar några veckor hit och dit mindre roll när jag får se dem. Huvudsaken är att familjen mår bra och med tvillingar som ligger i otakt med sömnrytm bör föräldrarna få vila när chansen ges. Pratar med min bror flera gånger i veckan och får bilder via mms. Men idag så kände jag att nu tar jag mig tid om det passar dem.

Lycklig faster och en sömnig Matilda.

Pluttipluttiplutt vad goa dem är!

Självklart! Vad kan vara en mer passande present än en egen ponny? Simon och Matildas första häst! Tror lillstrumpan var lite förskräckt att gränsla häst innan hon hunnit fylla 1 månad! Här ska kunna ridas innan de kan gå!

Simon hade hållt låda på dagen och var lite extra trött.... Vi hann dock bekanta oss med varann innan sömnen tog över. Här i mamma Annikas trygga famn.

Matilda

Simon

Nä nu blir det bingen här och där med basta! Har kommit i säng oerhört sent två nätter i rad då jag fastnat framför dokumentärer på tv. Dumt! imorgon ska Maja få öva att gå med körhuvudlaget med skygglappar, Jazzo köras och Pontus tömköras innan mina föräldrar kommer mitt på dagen och vi ska ha trädgårdsdax.

Vi hörs!