Från och med imorgon får det vara slut på trötthet, illamående och annan skit som snurrat i kroppen sen mitten av förra veckan. Jag har varken tid eller ork att vara ämlig längre! Det är ju skitjobbig att gå med huvudvärk och en illamåendekänsla som jag inte vet om den är beroende på hunger eller magsjukans efterdyningar. Men imorgon får det som sagt vara nog, det har jag bestämt! Nu tar jag kontrollen, det är MIN kropp och tillhör inte nån elak bacillusk!

Varje gång jag använder ordet bacillusk kommer jag och tänka på när jag var i Panama och stod vid ett vattendrag en natt med mina kompisar och tittade på Bacilliskerna, ni vet de där ödlorna som springer på vattnet, upprätta om jag inte minns fel. Grejen med den historien är just att jag minns inte så mycket. Jag hoppade mest runt och grät i panik. Jag HATAR skalbaggar. Där var jag en magnet för skalbaggar stora som jetplan som kom i mörkret med ett "wroooom" och landade på mig. Inte på de andra. Bara på mig, eller också upplevde jag det så   . Skräckminnen   !

Figaro, hingsten, blir bara mysigare och trevligare för varje dag. Jag tror han trivs här. Han går nu lugnt och snällt bredvid mig och är väldigt uppmärksam och lydig. Idag tog han sig tid att stanna och beta medan jag fipplade lite med grindhandtaget som tjorvar lite. Knappt en gång jag har hört honom tjoa under dagen. Däremot ställer han sig på bakbenen varje gång han ska gå ut. Han påminner om en björn som reser sig för att överblicka bättre. Vi har ju byggt in honom just för att han inte ska kunna hänga över några boxkanter och göra illa sig. Men det stjäl ju hans synfält rätt mycket. hAn balanserar snyggt på bakbenen och när jag väl öppnar står han lugnt och tålmodigt och låter mig klä på grimman och fixa frisyren på honom innan vi går ut. Lite passage visar han upp utanför Vaja och Majas boxar men annars går han stilla. 

Jag har iallafall fått det regn som jag önskat för betets skull. Himmel vilka skurar med dunder och brak! Gerda och Rakel smet ut ur sin hage och sprang tillbaka till stallet. Gamla tanter ska inte bli nerkylda var deras bestämda uppfattning. Ett tag kom det hagel också och jag var påväg ut för att ta in lillemannen Röding. Men hejdade mig. SEn när har ett shettisföl på 1½ vecka, välväxt och välmående dött av att bli blöt? Mina föl -09 föddes utomhus i halvstorm med nordanvindar och regn på tvären uppe i fjällen utan att ta skada. De fick iofs hundtäcken på sig som var klädda med både galon och fleece och som skyddar även magen mot fukt och kyla. Storlek 65 passade som handen i handsken!

      Fjällbäckens Vaja i sin fölkostym. Satt som en smäck på henne, gick både busa, sova, äta i den.

Kalle Långben, dvs Brellir från Fjällbäcken.

Både Brellir och Vaja bor föresten kvar hos mig. För att krångla till det lite så uttalas Brellir "Brättlir"   . Alla islandhästar får islänska namn. Alla mina äkta shettisföl, dvs de med stam i shetlandssällskapet blir döpta efter något som har med fjällen att göra. Därav att Röding fick heta Fjällbäckens Röding. Undantag för Nimbus men han såg ut som aura där han stod och lyste på morgonen.

Vi hörs!