Nu på kvällskvisten fick Foxa följa med mig och hämta ett lass hö. Höet ligger på en loge ovanför en sedan länge nerlagd lagård med massa bråte i. Nu tror jag faktiskt, tyvärr för vår del, att de rensat lite där men det fanns tillräckligt ändå förhenne att miljöträna i. På nederbotten fick hon vara lös men sedan vi gått upp på logen och gamla torken för spannmål vågade jag inte ha henne lös om hon skulle trilla ner. Vet ju inte hur väl hon känner sin kropp ännu. Dessvärre kom hennes öroninflammation tillbaka just idag, som alltid när vi är ute och miljötränar. Tycks blivit en regel utan undantag. Som vanligt hänger vänsterörat som en slokhatt. Har droppat in örondoppar så fort i kom hem.

Spännande! Svansen är på topp!

Hoppa in i en rullvagn i stål, borde det vara läskigt undar Foxa?

Men matte! Menar du att vi ska upp där?

uppe på torken. det ser inte så märkvärdigt ut, men de långa lådorna hon står på guppar och slår för varje steg hon tar. hon ser lite moloken ut med sitt öra på svaj och hängande svans men hon har just fått ett stanna-kommando så jag kunde fota.

den här svansföringen ger en mer rättvis bild av hur hon upplevde miljön. Tuff och framåt, nyfiken och obrydd.

Lutade rejält på förra bilden var hon högst uppe i den här "backen" . Gäller att lägga i bromsen så man inte glider ner menar Foxa.

Du skojjar?! Ska vi gå ner DÄR?!

Oooo shit! Finns inte ens ett räcke att luta sig mot! Törs jag??

What the f--k, jag måste ju ner! Vill inte bo ensam med mössen på logen ju! Matte jag kommer nu!

Måste säga att hon imponerar på mig för varje gång. Hon är så häftig!!

På morgonen kom hovslagaren och verkade hälften av shettisgänget, dvs de som är hemma. På söndag är det betesgängets tur. Vi sa det att Vaja, som dagen till ära fyller 2 år, har blivit så duktig och trygg. Nu står hon ensam i stallet, uppbunden utan stöd från mig och låter sig snällt verkas. Där ser man vad tålamod, uppmuntran och belöning i form av en karamell gör susen på sikt! Ingen av mina hästar bits efter godis och skrapar och tigger trots att jag under inlärning belönar frikostigt med godis. De vet att de får när de är duktiga och inte i tid och otid. Precis som hundar får godis under inlärning och även ibland som en extra belöning sk morot. jag är inte ett dugg rädd att ge mina hästar ur handen, som sagt ingen av dem nafsar eller bits och tigger.

Under eftermiddagen ägnade jag mig åt det här:

Två av tre tackor blev klippta. Sen blev rakmaskinen stekhet i skäret så jag tog ett break från fåren och gick loss med handsaxen på geten Rakel som hade så där lust till samarbete. Hon stångades inte, men sprattlade och talade tydligt om att hon inte hade tänkt sig nån klippning just idag. Gäller att se upp för hornen så man inte åker på en tjottablängare av misstag!

Gun-Britt var med och höll i medan jag klippte. Det tog sin stund vill jag lova! Vi fick lägga omkull henne för att kunna klippa på magen. Egentligen skulle de klippts för länge sedan men eftersom de inte har någon ull som värmer som fåren ville jag vänta in värmen och sen ville jag att de skulle vara snygga i tv:n med all sin päls.

Rakel-Spektakel blev riktigt söt i sin nya frisyr! Nu väntar Gerda och sista tackan på sin tur.

Det kanske bara är matmor som tycker att Rakel är söt   . De har blivit en självklarhet här på gården och nu kan jag inte tänka mig vara utan såna här lurvtottar så den dagen Gerda och  Rakel vandrar vidare måste jag ha nya. De är så härligt personliga!

Vi hörs!