Ja det är väl kanske igen av mina bloggläsare som missa att jag är en utav de 8 tv-bönderna i årets upplaga av Bonde söker Fru som går på tv4. Första avsnitter är redan inspelat och är på bearbetning och klippning. Nått som inte jag får vara med och "peta" i. Jag är otroligt nyfiken själv! Har bara sett en kort snutt bara för att se mig själv. Vad annorlunda man ser ut mot för i spegeln som vänder en i bilden! Plötsligt ser jag mig som alla andra gör! Vad det där jag? Foton är ju stilla och en helt annan sak    . Jag har ingen aning om jag kommer bli en av de fyra som sedan vid brevutdelningen får vara med i resterande program. Får veta det först då jag med.

Varför jag gör det här? Jo jag hittar inte den jag söker på vanligt vis. Men är övertygad att hon finns någonstans där ute i landet. Så om jag exponerar mig så kanske kärleken kommer till mig med.... Det kan väl få vara min tur nu och träffa nån som älskar mig med? Jag ska inte gå in närmare på det. Med hänsyn till x och så vidare. Har raderat min blogg oxå av den anledningen. Bara för att jag väljer att kasta mig ut i medierna behöver jag inte dra med andra. Kändes lättare att radera än redigera: ta bort texter och inlägg och bilder. Bloggen blev så hattig då (testade det först)och osammanhängande på nått vis. Då kunde jag lika gärna mista allt. Nog om Bonde-Johanna nu   .

Fast föresten:

Mitt varmaste tack till min familj och mina underbara vänner (Gun-Britt, Ida, Ulla, Anna, Kicki, Tessan, Stina och Helena) för ert stöd, uppmuntran och för att ni behöll det hemligt in i det sista! Älskar er!

Jo det blev rätt färg igen   .

Idag var Foxa in till veterinären. Hon har plötsligt fått öroninflammation i vänsterörat. Lilla pluttan! Örat hänger på halv flagg och som den schäfer hon är har hon JÄTTEont. Hade det varit nån av springrarna hade de knappt brytt sig. Men schäfrar är självömkande typer. Högljudda och extremt känsliga. Låter som hon dör bara när jag håller i henne för att komma åt med örondropparna, då är jag flera dm från örat! Ja jösses....

Hann in på Rusta och konstatera att de har ett växthus, men den minsta varianten kostade 3000:-!! Var mer än vad jag ville satsa på för ett par gurkor... Undrar hur många gurkor jag kan köpa i butiken för att komma upp i den summan? Får se om jag ids klura ut nått provisoriskt (fult) hemmabygge. Känns ju inte heller kul att fula ner altan med nått klåparbygge. Det blir nog helt enkelt inga gurkor eller också får de växa i blomlåda utmed husväggen och det som kommer det kommer. Har jag tur blir det en liten liten picklesgurka iallafall   .

Vi hörs! 

Det var väl så det var tänkt iallafall. Ibland blir ju inte saker som bekant alltid som i tanken. Jag hade lovat både Maisan och Maja en varsin sväng idag. Men då jag glömde köpa några viktiga saker i stan och fick åka in en vända till så krymte tiden ihop. Men jag hade lovat igår också, ett brutet löfte som det blev. Lovat är ju lovat. Tror väl egentligen inte hästarna förstår exakt vad ett löfte är, men i mitt samvete känns det inget bra att ge tomma löften och förhoppningar.

Efter en försenad middag bestående av kyckling under västerbottenosttäcke och blandad mix av grönsaker så drog jag på mig mina träningsbrallor och sprillans nya springdojjorna. Tog med mig båda hästarna iförda grimmor och gav mig ut på min raska vårkvällspromenad. Vårfåglarna hade hunnit gå och lägga sig för kvällen. Maja var superlycklig och låg på som en fläktrem medan Maisan surade som en för tungt lastad släpvagn. Jag hamnade givetvis i mitten i en konstig armställning. Det här med promenader eller gå som handhäst är inte Maisans grej alls. Hon blir seg och sur. Jag som tycker det är ett perfekt sätt att ta ut henne på motion utan belastning. Hon tycker det är helt meningslöst.

Sprang/joggade vissa sträckor både för motionen skull för oss alla tre och omväxling. Först i travtempo tyckte Maisan det var något så när ok. Men för att få henne att välja trav måste tempot upp bra högt. Pust och stön! Inser att jag inte har några träningsbrallor utan fleecefoder. Blev lite väl varmt i vårvärmen runt +10 C. Hade dessutom lyckats klämma på mig t-shirt, träningströja (skidtröja) och en tunn jacka. Hej och hå!

Hur som haver kom vi hem tillslut från vår runda på ca 5 km. Först när vi kom in på gårdsplanen ökade Maisan tempot i skritten och klev upp bredvid mig med raska kliv. Skithäst!  Tur jag älskar henne ändå!

Idag i stan köpte jag föresten lite fler fröer. Bl.a gurkfrön. Bara det att för att odla gurka krävs det växthus   . Så nu måste jag se om jag kan fixa till nått provisoriskt med nån plast som jag inte har. Det kanske är lika bra och leta efter nån billig fuskvariant på nån billighets-kedja. Köpte ett på Rusta i Östersund för några år sedan, fungerade utmärkt. Det var inte stort men helt klart funktionellt. Tids nog gick det sönder, eller också åkte det iväg i flytten. Minns inte...

Vi hörs! 

Härom dagen följde Foxa med till däckverkstan för däckbyten på bil och släp. Tog bara med mig henne, det är nyttigt och viktigt att hon får komma ut i miljöer utan stöd från de andra hundarna. På däckverkstan lärde jag känna ett gäng glada finska gubbar. Vi gjorde överrenskommelser om utbytta tjänster: den ena ville ha hästdynga till trädgården och blev lycklig att de fick dit en hästtjej utan spån i dyngan. Den andra kör lastbil och erbjöd sig köra och hämta hö (går i 30 kubik i flaket!), givetvis för en slant. Själv får jag komma dit och fortsätta miljöträna Foxa när helst jag vill. Himla bra miljö för en blivande försvarsmaktshund/polishund/narkotikahund whatever she will be   . Den ena hade själv en schäfer på firman.

Den här gången var vi bara inne i själva däckhallen. Bara och bara. Det stod en stor kompressor och dånade mitt i lokalen, det var trångt som tusan och saker överallt. Allt från däck, motorer, "snusktrasor" med olja på mm. Samtidigt som vi gick runt där och undersökte och kampade höll de på med däckbytena med det ljud som det blir då från apparaterna. Jag filmade med mobilen, men tyvärr kommer de inte in i datorn. Grr, måste nog tömma hårddisken igen. Blev inga höjdar bilder/filmer. dels pga mobilkameran men även pga att det inte är så enkelt att vara kameraman, hundförare och samtidigt se var man går.

Sammanfattningsvis så är jag imponerad av Foxa! Hon var miljöstark och brydde sig inte om oljudet, lukterna och den brötiga miljön. Hon letade glatt efter leksaker som jag slängde ut i däckhögen och kampade med diverse prylar hon själv hittade och plockade upp i miljön. Jättekul hund! Intensiv och högljudd till tusen och kan spinna igång sig som en turbin, men otroligt bra hundämne för framtiden. Gissningsvis får jag inte behålla henne i framtiden. Men jag är väl medveten om det och jobbar för att hon ska ut i verkligheten och arbeta som sökhund inom militära, polisen eller tullen. Hon har ett bra liv här på gården och det fungerar bra med henne, men hon får ett ännu bätte liv om hon fortsättningsvis har så mycket "go" i sig om hon får utlopp för sina kvaliter. Jag får se det som en god samhällstjänst och en lärdom rikare! Det är väl också så jag ser på det. Jag tycker själv hon är för bra för att bara vara gårdshund även om hon skulle få träna lydnad och spåra ibland.

Som sagt jätteusla bilder....

Lite jobbigt om man tittar på öronen. Men vad sjutton hon är nyss fyllda 4 månader!

Här står hon i stort sett bredvid den otroligt högljudda kompressorn

trångt men fram ska hon!

Mental paus

Social till tusen! Älskar folk och gör ytterst glada "attacker" för att få uppmärksamhet. Men så lever hon med glda öppna spanniels och setter också och gör som dem. Hit till gården kommer det ofta besök av vänner, familj, hovslagare, medryttare osv. Många kontakter att knyta från folk som gillar djur. Men även den sociala biten är något hon har i sig från början. Sen gäller det att ta tillvara på de som hunden har i sig. En valp är otroligt formbar till det positiva eller negativa beroende på vad man plockar upp hos dem. Små oskriva blad kan man säga.

Nästa gång vi åker till däckverstan så ska vi undersöka bilkyrkogården på baksidan. Då tar jag med riktiga kameran och ett lass godis/leksaker. Fast å andra sidan hittade hon egna prylar att leka med och kommer glatt fram till mig och delar med sig av sakerna. Godis är på gott och ont. Risken finns att hon blir avtrubbad i miljön av godisfixering. Dvs att hon bara tänker på godiset och inte upplever miljön och tar ordentliga intryck så hon vänjer sig. Men en gotta kan var bra till annat att ha tillgänglig i fickan. Är urslarvig att ta med godis nu för tiden. Förr hade jag alltid godisfettfläckar på fickorna. Men inget ont utan gott. Jag belönar nog mer frikostigt på mig själv nu när det inte bara går att trycka ner en karamell som belöning.  

Har planterat i mina krukor nu också. Dessvärre finns det någon huligan som titt som tätt rycker upp penseerna i korgarna   . Men eftersom jag varit med förr så köpte jag ett extrapack om 6 stycken. Vis av erfarenhet   .

Nej det är inte Morris som saboterar, så mycket kan jag avslöja.

Typisk mig att köpa för många blommor. Jag blev tvugen att åka och köpa till ett set med krukor. Älskar att gå på plantskolor! "-Först en sån... sen en sån... nämen titta vilket fin blomma...och där med...!" Lite vuxenpoäng så här några år innan 40 också: har för första gången fallit för att köpa pelagoner. Jag har aldrig gillat dem tidigare men iår föll jag trots allt. Se hur saker kan förändras! Märkligt det där med att bli äldre.

Vi hörs!              

Det är ju helt underebart ute nu! Ljust och varmt om kvällarna och soliga dagar. Idag passade Gun-Britt och jag på att tvätta hästar i solskenet.

Leira tyckte uppenbarligen att vårtvaget med schampo var helt onödigt för hon gick ut i hagen efteråt och gnuggade sig "ren" i sanden.

Samanta fick bara benen, svansen och låren tvättade. Även om det är hyggligt varmt med +15 C så ville jag inte blöta ner henne som är högdräktig. Tyckte själv att jag var smart som köpte en biltvättborste som tvättredskap.

Massa lurv på backen. Morris tyckte det var varmt och skönt och la sig och vilade på lurvmattan. Hela "familjen" deltog i hästtvätten. Observera getterna i bakgrunden. De får fint hålla sig till godo med stallplanen nu. De rackarna äter upp mina knoppar, lökar och planteringar annars. Gissa om de är besvikna!?

Min lilla Tufflan äter duktigt ur flaskan och bääar ivrigt när jag kommer. Gör ont i mitt modershjärta att lämna henne kvar bland fåren. Hon försöker desperat följa efter mig och gråter hjärtskärande när jag går. Det där med flasklamm var inte ett dugg gulligt. Men hon måste bli ett får och lära sig fårspråk, hantera de andras tuffhet och bli en i gänget. Men helst skulle jag ha henne i sängen....

ser ut som hemma hos vilken småbarns förälder som helst i mitt kök med nappflaskor på tork.

Håller på och vårstädar hagarna. har tagit många arbetstimmar och dagar att rensa lösdriften men nu är den klar. Ser ju ut som det går välstammade elithästar i den här välskötta hagen.     

Men det är bara "Lill-Grisen" Samanta c/o.

Matdax i rena hagen. 3 lager fastfruset hästskit som fått tina i omgångar och skottas bort. Men nu är det klart! Bara att jobba på tills det blev klart.

Även kravallhagen är städad och nästan klar. Går att vara mer petig om jag ids. Det värsta (eller bästa beroende på) med mig är att jag är så petig och övernoga när jag börjar med nått. Har stått med spångrepen och lyft upp tunnt lager av skit som till hälfen innehöll blöt lera och gammalt gräs från i höstas. Varje tag fastnade i backen och det var tungt som tusan. Spikmattan och voltaren gel har använts flitigt. Men gör jag det inte nu så måste jag göra det sen. Var inte så kul förra sommaren i mitten av juli i +30 C solgass heller. Dessutom är det roligt att få göra vårfint! Blir så glad och nöjd efteråt och även hästarna tycker om det. Nu är det bara hörnhagen kvar där Brellir och Lekis går. Ja underhållsarbetet av de städade hagarna slipper jag ju inte undan förstås. Men det är piece of cake i jämförelse med städningen. 

Vi hörs!

Ja det var ju inte riktigt vad jag hade planerat. Men det är bara ta det som det kom och "snajda" om i planerna och livet framöver.

Gun-Britt kom idag på förmiddagen ungefär samtidigt som mina föräldrar hämtade Minna. Skönt att bli av med henne och riskerna för infektion här bland alla djur och deras bakterier. Hon har repat sig väl och mår efter omständigheterna väldigt bra. Gun-Britt och jag satte igång med att mocka kravallhagen. Det är fortfarande blött i marken och tungjobbat men det är bara att hugga i. Jag som varit uppe hos djuren och nattat/kollat till de dräktiga klockan två inatt gav dem lite senare frukost och hade bara tagit ut dem i hagarna vid 08-tiden. Kollade aldrig fåren. Lite slarvigt kan jag själv tycka men det var så lugnt och tyst där. Borde fattat bättre!

"- Vad bra att de ick två var!", log Gun-Britt när jag kom ner till stallet.

"-VA!? har de lammat?"

Jodå fårgården hade förvandlats till rena barnkammaren.

Stolt mamma

Två tacklamm och två bagglamm blev det.

Tacklammen är bruna.

Så små de är! Båda kullarna var nyfödda när vi såg dem. 

Blev lite besviken att det här var en kille. Så häftigt tecknad! Men bagglammen har sitt öde att möta till hösten...

Tänk vad de växer på 2 månader! Här är Frysa född i februari och lilla Snuttan.

Oförskämt söt! Ångrar inte en minut att jag valde Helsingefår, de får ju så individuella teckningar! Ingen risk att blanda ihop dem.

Åsa och Nelly kom förbi på eftermiddagen och tog ut Aldon på en ridtur. Sen hjälpte de till med Pontus inridning.

Nelly gör iordning Pontus. Vi skrattade och sa att det ser ut, rent storleksmässigt, som när vi sköter våra hästar.  

Fortfarande är Pontus helt obrydd och tar ridningen som det mest självklara i världen.              

Hejdå på en stund!

Så var det då det här med att jag blivit mamma.

Det här är min unge! Min lilla "Snutta"

Av två tackor som ska lamma så lyckas de pricka in exakt samtidigt. Förvirringen blev ett faktum. Vems barn var vems? Inte ens mammorna visste. Antingen har de fått två var eller 3 och 1. Var med om får tidigare som vars lamm fött väldigt tätt på varann och där tackan inte hängde med att det kom två och bara tog ig an ett av dem. I det fallet såg jag vad som skedde och kunde ingripa och övertyga tackan att ta hand om lammet. Men nu har jag ingen aning om vem som är mamma. Ingen vill veta av den utan stångar brutalt bort lammet. Går inte attt tala nån av dem tillrätta. Mjölkade ur ena tackan och försökte få i lammet råmjölk men hon var rätt klen och "ämlig". Risken finns att man i all välmening matar ner mjölk i lungorna istället. Är egentligen säkrast att sondmata, men nu hade jag ingen sond. Däremot var jag förberedd. Har väl varit med förr och har fantasi om värsta tänkbara som idag. Köpte för länge sedan en säck lammnäring som en utifall att-grej. Tänkte när jag plockade på mig den att det vore väl självaste den om nått lamm blir frånstött en söndag och alla butiker är stängda. Och vad var det som hände då? Känner mig lite mallig som är så förutseende!

Välkommen till flocken!

Det är skönt att jag har så snälla hundar!

  Även Foxa 4 månader var försiktig om det lilla ynkliga lammet.

Som att det skulle vara så märkvärdigt att få ett lamm som flockmedlem, tycks Foxa tänka.           

Försvarsmaktens Foxa, 4 månader 

När jag värmt fårmjölken och sen lammnäring i micron och gav henne åt hon glupskt och kom igång med sugreflexen. Nu måste jag mata lillan 4-6 ggr/dygn till att börja med för att succesivt dra ner. Under två månader kommer hon vara beroende av mig. Däremot bor hon i fårflocken för att inte bli nått annat än just ett får. Finns även vissa gränser här hemma. Vill inte ha tt får inomhus hur söt hon än må vara. Nu måste jag faktiskt ner och mata igen.

Vi hörs!

Jag har fått hämta hem Minna tidigare än beräknat. Hon trivdes inte med att ligga på sjukhuset utan var en mycket stressad och olycklig patient. Hon hade fått bo inne på kontoret på Strömsholms djursjukhus efter att hon vaknat upp ur narkosen för att överhuvudtaget kunna slappna av. Min lilla tjorva! Enligt Albano djursjukhus typiskt springer spaniel-beteende som en veterinär sa som jobbade där.

minna var helt omtöcknad och förvirrad av trötthet när jag hämtade henne. Hon hade bara sovit en kort stund efter uppvaknandet och hon tog knappt notis över att det var matte som kom och hämtade henne. Jag var påväg in till Västerås för att handla när de ringde och undrade om jag kunde hämta henne. Skulle in på plantagen och köpa jord och blommor och till djurmagazinet.

Trött och törstig. Köpte med två extra dräkter till henne så de kan tvättas och hållas rena. Tyget är av bomull och andas såklart. Praktiskt för att förhindra smuts stänker upp i såret.

Hemma i vardagsrummet hos matte. Katten gillade också buren.

"badringen" funkar bra istället för tratt iom att såret sitter under magen. Är mycket skönare för hunden än en eländig klumpig tratt.

Buren är som sagt lätt att flytta. Idag har hon legat i solen medan jag planterat lite. Blir bara det nödvändigaste jobbet gjort i stallet idag. Minna går före nu. Hon blir väldigt orolig när jag måste lämna henne. Imorgon kommer mina föräldrar och hämtar henne så hon får bo utan stallbakterier.

Ett försök att skapa en påskgrupp. tänk att det aldrig blir som i tanken! Inser dessutom att det är billigare och blir vackrare att köpa en färdig grupp än att köpa en massa småblommor, "tjafs" och kruka. Jaja nu har jag iallafall försökt!

Vi hörs!         

Lilla Minna ligger inlagd på Strömsholm   . Mattes lilla hjärta blev hastigt sjuk igår. Att en pyromea kunde gå så fort hade jag ingen aning om! På morgonen reagerade jag på att hon drack så vansinnigt mycket. Gick fram och tillbaka till skålen och hinkade i sig. Foxa drack också ganska friskt så jag funderade på vad de fått i sig. Men varningsklockan ringde i bakhuvudet. Onormal törst är ett vanligt tecken på livmoderinflammation. Annars var hon pigg och åt sin mat, följde med till stallet vid utsläpp och utfodring. Både hon och Amy la sig på stallbacken och vilade. Inte heller riktligt normalt men iom att båda gjode det och hundarna varit ute hela dagen igår så tänkte jag att de var nog trötta och slitna. Åkte iväg och kom tillbaka några timmar senare. Ingen Minna mötte mig vid dörren. Däremot möttes jag av en stor hundspya med osmält frukost. Minna reste sig smärtsamt upp och stod med bakbenen under sig och spänd buk. Rörde sig ovilligt och gick bara ut och kissade och sen in igen och la sig i sin kräka utan att bry sig. Jag kollade hennes "muffa". Hon löper och blodar och är svullen normalt, men hon läckte kiss och när jag röde vid vulvan strömmande det ut flytningar.

Jag som stannat och storhandlat på vägen hem kastade in matvararorna i kyl och frys och hivade i mig en kopp kaffe. Jag hade stromsäkrat på morgonen. Det skulle ju blåsa järnspik och klass 2 varning så utifall ett ev strömavbrott så såg jag till att vara väl förbredd. Fyllt upp en kaffetermos och massa vattenglas/kannor/hundskålar. Fyllt alla 3 thermobarar till bredden, 6 st 25 l vattendunkar, alla hinkar i stallet var tvättade och uppfyllda och hinkarna i boxarna upphällda. Nu blev det bara kraftig vind, kändes lite surt när jag ändå var så väl förberedd.

Hann slänga åt hästarna eftemiddagshöet och drog iväg. Ringde från bilen och meddelande att vi var påväg. Blev lång väntan på Strömsholm, var flera akutfall innan oss. Jag lät Minna vänta delvis i bilen och gick ner till stora vägen och matstället "gula hästen" och käkade middag.

Hon fick dropp, röntgenplåtar togs på buk och livmoder och hon bleb inskriven. Kändes hemskt att lämna henne! Min lilla baby. Min Minna som jag hållt i sen hon föddes. Mest orolig var jag för sövningen och uppvarknandet iom att hon har epilepsi som ligger latent. Hon har fått några anfall i sitt liv. Första när hon var 6 månader och blev klämde under ett kompostnät av de andra hundarna. Hon tappar inte medvetandet men däremot kroppskontrollen och trillar hit och dit. Fick ett krampanfall när hon blev sederad för 2 år sedan, men sedan dess har hon inte fått nått. Har aldrig behövt äta medicin. Nu tror jag att jag vet vad det beror på. HOn blev tappad i golvet av en valpköpares kompis och for med huvudet före handlöst ner i golvet. Epilepsi kan vara både medfött och förvärvat. Ingen av släktingarna har ep.

Nu har de ringt och meddelat att hon är operérad. Livmodern var ok men livmoderhalsen inflammerad. Nu väntar uppvaket och den pärsen. Mina föräldrar är supersnälla och gulliga och tar hand om henne under konvalicenten. Är svårt att ha henne här på gården med ett operationssår under magen bland alla baciller och dynga. Hon behöver vara i renare och mindre kladdig miljö. Vid regn förvandlas gården till gegga.

Från det ena till det andra så har hela lösdriftshagen nu städats på vinterns dynga. Allt är borta och detsom nu ligger är nytt och plockas undan för undan. Skönt att de går runt på sanden nu igen. Jag valde att fylla ut mer än halva ytan med sand för att utehästarna inte skulle behöva klafsa i lera 24 h om dygnet. De njuter av den torra sanden och rullar och kliar sig mot den.

Köpt fröer nu som ska planteras. Har några pallkragar på logen att ställa fram och fylla med jord och så sallad och vad det nu mer var för grönsaksfrön jag valde. Rädisa kanske? Ska så tagetes inne och hoppas att jag kommer ihåg att vattna dem också   . Några rabattfrön ska kastas ut i en tom rabatt. Ser fra emot mina vårlökar jag planterad i höstas. Om nu inte Gerda och Rakel har mumsat i sig det lilla som kommer upp....

Vi hörs!

Nu drängar jag iofs åt mig själv men tog lite bilder från min vardag. Tror jag ska fota en heldag nån dag bar på skoj, fast ingen dag är den andra riktigt lik.

Hästarnas träningsböcker. Var vi red, hur länge, bra/dåligt.

"Myrstackarna" i kravallhagen och en mycket lortig men lycklig Maja.

Alice vill vara i centrum under mockningen

Blekis undersöker noga sin nyhalmade och kalkade box 

Hastigt ändrade planer! Satt upp på Lekis (Blekis är samma häst) och hann rida ungefär 3½ varv i uppvärmningsskritt innan Brellir avundsjukt forcerade staketet och klev ut på stallplan utanför ridbanan. Jippie! Eller inte.... Typiskt unghästfasoner. Måste bara testa... In med hästarna och fram med skruvdragare, ny stolpe och sätta igång och laga. Just för tillfället var han billig den lille rackarungen Brellir.

Han blev snart förlåten när han visade upp sina fina sidor. Här väntar han tålmodigt medan matte (jag) mockar rent hans box. Efter mockningen hade vi pälsvård.

Sen lekte vi ponnyputa-leken (ponnyputa=den sadel han har).

Han var ju inte direkt störd av att bära sadel. Brellir 22 månader gammal. Det ska börjas i tid! Förstår inte vitsen med att låta islandsunghästar bara gå och skrota i väntan på arbete vid 3-års ålder. Massa förlorad tid bara. Ju tidigare erfarenheter desto bättre hävdar jag! Och lite uppkäftig som jag är tror jag mest att det synsättet är skapat av de som har för många unghästar och inte hinner med dem tidigare. Att de skulle bli bortskämda "svenska gårdshästar" som jag fått höra till leda, det tror jag inte ett ögonblick på. Isåfall skulle varje varmblodstravare, halvblodshäst, ardenner etc vara vidriga bortklemade nonchalanta monsterhästar och hur många kan skriva under på det? Brellir kan nu åka transport ensam och lastas i och ur av en person, gå promenader i grimman ensam, verkas utan problem, stå uppbunden i stallgången och boxen och bära lätt sadel, täcke och låter sig fångas i hagen (och när han rymt, hihi) utan problem alls. Odräglig? Inte det minsta!

Även om man bara är i väntans tider så får man inte bli bortglömd i hagen. Här är Najade inne för omvårdnad och kärlek och egen tid med matte.    

Jennifer red Jazzo idag igen medan jag lagade stängsel.

Här skrittas han av efter ridpasset inför publiken. Nån ridning blev det inte för min del idag. Jag som hade tänkt hinna med både ridpasset med Blekis som blev abrupt avbrutet och tömköra Leira. Imorgon är en annan dag sägs det. Nu är iallafal båda trådhagarna fixade och spända. Alltid kan man glädjas åt nått!

Vi hörs!