Japp nu är det kaffepaus här. Jag har krattat hage och burit ut x antal skottkärror (burit? nej dragit förstås   ) bajs och gammalt hö. Sånt som är torrt och ren och torkat till halmliknande återanvänds till ligghallen. Till Maisans stora glädje, min gigantiska bulimatikerhäst   .

Hovslagaren var här på förmiddagen och skodde om Maisan och Leira, nu är det bara Lekis och Jazzo kvar som tas på torsdag kväll. Under tiden klippte jag klart sista tackan och sedan flyttade Gun-Britt (1:a fårhållaren) ut fåren till kravallhagen och ponnymammorna. Det har varit mycket mygg vissa kvällar så Maisan har kliat bort delar av svansen trots täcke och myggspray   . Pluttan, förra året var hon så fin långt in på hösten. Vaja kliar sig ingenting. Hon fick ha eksemtäcke första tiden iår men  nu testar vi utan. Misstänker att det är som min teori. Vaja föddes och växte upp i fjällen där mygg inte existerade. Vi flyttade hit i augusti och det var extremt torrt och varm och inga myggor här heller. När jag sedan släppte ut dem på skogen i slutet maj förra året utsattes hon för första gången i livet för myggor och reagerade på det. Skillnaden är på de fölen som föds och får myggbett redan som nyfödda. Barn kan också reagera starkt och svullna upp och klia sig hemskt innan de bildat eget skydd mot det. Ni känner väl till lapptricket? Gå ut på en myr och lägga sig naken och låta kroppen bli attackerad och blida antikroppar.

Tanterna var lyckligare än lammen över att få rörelsefrihet!

Hej jag heter Samanta, vilka är ni?

Det var inga problem att släppa ihop fåren med hästarna. Den enda som har attityd är Cleo, men hon skyddar Röding som hon lagt beslag på i väntan på sin egen unge. Alice har släppt ifrån honom nu och skyddar honom inte så hårt utan låter flocken mysa med honom också. Något Cleo genast tog till sig. Hon håller sig alltid runt Alice och Röding även om hon dessemellan blir tokirriterad på att Alice trots allt är mamma. Måtte Cleo själv föla snart! Nu har hon gått 1 dygn över från det datum hon blev betäckt första gången. Vad invecklat förklarat, hon blev betäckt 29/6-10 första gången sedan gick de ihop 1 vecka och hade rattarattaraj.

Tänk att man kan tycka så mycket om ett litet får! Min bäää-bis Tufflan.

Bää-bis tycker om mamma också! Så fort jag är i hagen är hon med mig och struntar helt i de andra fåren. Lite frustrerande, hur ska jag kunna släppa henne på bete utan att hon följer med mig hem?

Jag skjutsade Tessan härom kvällen till Bålsta. Vi skrattade åt mig och mitt flyt. Min största fasa hela våren är att få munsår lagom till en inspelning. Finns det något som gör att man känner sig fulare och osexigare än just ett kletigt munsår?! På söndagen, dagen efter direktsändningen i Vinnerfesten ploppade det upp ett munsår medan vi ledde hästarna till betet. Kunde inte komma lägligare om det nu var nödvändigt att komma!  Och ve den som skulle säga "-Nej det syns inte, det är bara du som tänker på det" Munsår syns visst!! Det är lögn att påstå annat! Nu har jag det tack och lov inte så ofta, minns med fasa när jag jobbade på dagis och måste fått impitigo (svinkoppor) i det och det spred sig över halva hakan och inte nog med att det SYNTES, det gjorde ont som tusan och tog minst 2 veckor att läka. Schnyggt?! Inte mycket inte.... Skräcken är att ett sånt ska återkomma och skräcken har varit lagom till inspelning   .

Vi hörs!           

 

Gunilla

1 juni 2011 13:19

Åh vilka söta bilder när pållarna och fåren/lammen går ihop !!

Munsår är INTE kul, brukar komma så här när solen bränner.. såg nån reklam nu om nått liitet smidigt plåster som skulle vara effektivare än salvan man brukar få palta med. Och inga föl hos oss än heller...nu kan det blir så att båda får nästan samtidigt... hoppas dom kommer nu under långledigheten !

http://www.gugge67.wordpress.com

Johanna Nordin

1 juni 2011 14:11

Nej det värsta är nästan att det tar tid att få själva såret att läka, det blir som självspricka efteråt och spricker lätt upp när man skrattar och ler.

Fåren och pållarna trivs riktigt bra ihop :)
Jo det kanske blir så att alla får samma natt. Barnmorskan här början känna sig rätt uppgiven och less på väntan. Tur det rör sig i magarna ändå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...