Vi hälsar Troja välkommen till oss här på gården. Troja är en cane corso tik på lite över 2 år som kommer bo här titt som tätt. Trojas husse jobbar oregelbundna tider och istället för att hon ska ligga ensam massa timmar vilket är helt orimligt så får hon vara här med oss.

Troja

Hundarna fungerar bra ihop. Amy är föresten friskförklarad. Hon hade inget fel på sköldköteln (el annat fel för den delen). Hon  börjar väl bli vuxen och lugna ner sig en smula. Kan ju vara på tiden, snart 5 år gammal.

Schäfern Foxa växer och frodas som gräset. Hon börjar bli stor och har mycket kapacitet i sig. Mycket motor, stor kamplust och jag tycker att hon bestitter mycket mod och mental styrka. Försvarslusten kommer mer och mer. En härlig tjej trots att hon låter illa, men så är hon ju just en schäfer också.   

Minna har återhämtat sig helt efter livmoderoperationen och är som vanligt igen. Skönt! Skånepågen Morris mår bra och är som en riktig enerverande skånegås som ser allt och hör allt och för sedan ett sjuhelsikes liv där han får med sig de andra 3-4 hundarna. Här kliver ingen in på gården utan att larmet går   .

På hästfronten finns inget nytt att rapportera om. Allt knallar och går som vanligt.

Vi hörs! 

Gun-Britt har fått agera kameraman idag och jag improvoserade som själva objektet. Vilka skattsalvor vi fick! Jag hade fått i uppdrag av produktionen att göra en liten hemvideo som ska läggas ut på tv4:as hemsida. Först försökte vi hitta en plats i trädgården men inte allt för rörig bakgrund. Testa att stoppa in mig i bland blommande fruktträd med jag försvann som ett vilset bi. Gick ner till hästhagarna och jag satte mig i hagen hos Figaro. Men han hade svårt att samarbeta i kameran och jag kände att hälften av fokus låg på honom och hans tänder. Kändes som om han kunde ta en tugga vilken sekund som helst och i ett obevakat ögonblick drog han näst intill omkull mig. Vi skrattade gott åt våra tappra försök   . Hade jag valt den filmen så hade folk iaf fått sig ett skratt när jag samtidigt försöker hålla masken och säga med ett flin "det är fördel om du kan och törs hantera såna här illbattingar  som helst äter upp dig". När vi så tillslut fick till en bra film där även hästen samarbetade väl så skrapade vinden och förstörde ljudet. Karamba! Börja om från början...

När vi så fått till två filmer packade vi ihop och åkte upp till Hacksta gård och satte upp två extra eltrådar mot Nallebjörnen. Nej inget rovdjursstängsel utan krypsäkrat för en viss liten ungponny som gärna klättrar ut snyggt och elegant utan att ens lämna spår efter sig. Fattar inte hur han lyckas åla sig igenom 5 trådar utan att ens göra åverkan på stängslingen! I och för sig var det då ingen el i trådarna då den jordade mot gödelstacken men ändå! Sen jag grävde runt lite under trådarna och flyttade undan dyngan har han inte gått ut något mera.

Jalle var bussig och la upp en grushög så även småttisarna Pontus, Piggelin och Nalle ska nå till vattenkoppen. Nu är det klart för första betessläppet   . Åsa har lovat att komma och ha två händer så vi kan ta upp alla sju grabbarna på en och samma gång. Nu ska vi bara hitta en dag när alla händer kan   .

Fotograferade lite mellan varven. Kunde helt enkelt inte låta bli. Men är missnöjd med bilderna, skärpan ville inte som jag ville trots massa försök och olika vinklar och fokuseringar. tillslut gav jag upp och tyckte av ändå med ett surt mutter.

   Efter den här vägen brukar vi rida ibland när vi vill ta lite längre runda med sadelväskan fylld med bullar och kaffe.

tänkte att jag ska göra en bildbloggning någon dag. Jag tog ju bort mina gamla inlägg men har massor fina bilder som ligger uppladdade och klara att användas. Om inte annat så vill jag använda dem igen och återuppleva fina minnen.

Vi hörs!      

Från och med imorgon får det vara slut på trötthet, illamående och annan skit som snurrat i kroppen sen mitten av förra veckan. Jag har varken tid eller ork att vara ämlig längre! Det är ju skitjobbig att gå med huvudvärk och en illamåendekänsla som jag inte vet om den är beroende på hunger eller magsjukans efterdyningar. Men imorgon får det som sagt vara nog, det har jag bestämt! Nu tar jag kontrollen, det är MIN kropp och tillhör inte nån elak bacillusk!

Varje gång jag använder ordet bacillusk kommer jag och tänka på när jag var i Panama och stod vid ett vattendrag en natt med mina kompisar och tittade på Bacilliskerna, ni vet de där ödlorna som springer på vattnet, upprätta om jag inte minns fel. Grejen med den historien är just att jag minns inte så mycket. Jag hoppade mest runt och grät i panik. Jag HATAR skalbaggar. Där var jag en magnet för skalbaggar stora som jetplan som kom i mörkret med ett "wroooom" och landade på mig. Inte på de andra. Bara på mig, eller också upplevde jag det så   . Skräckminnen   !

Figaro, hingsten, blir bara mysigare och trevligare för varje dag. Jag tror han trivs här. Han går nu lugnt och snällt bredvid mig och är väldigt uppmärksam och lydig. Idag tog han sig tid att stanna och beta medan jag fipplade lite med grindhandtaget som tjorvar lite. Knappt en gång jag har hört honom tjoa under dagen. Däremot ställer han sig på bakbenen varje gång han ska gå ut. Han påminner om en björn som reser sig för att överblicka bättre. Vi har ju byggt in honom just för att han inte ska kunna hänga över några boxkanter och göra illa sig. Men det stjäl ju hans synfält rätt mycket. hAn balanserar snyggt på bakbenen och när jag väl öppnar står han lugnt och tålmodigt och låter mig klä på grimman och fixa frisyren på honom innan vi går ut. Lite passage visar han upp utanför Vaja och Majas boxar men annars går han stilla. 

Jag har iallafall fått det regn som jag önskat för betets skull. Himmel vilka skurar med dunder och brak! Gerda och Rakel smet ut ur sin hage och sprang tillbaka till stallet. Gamla tanter ska inte bli nerkylda var deras bestämda uppfattning. Ett tag kom det hagel också och jag var påväg ut för att ta in lillemannen Röding. Men hejdade mig. SEn när har ett shettisföl på 1½ vecka, välväxt och välmående dött av att bli blöt? Mina föl -09 föddes utomhus i halvstorm med nordanvindar och regn på tvären uppe i fjällen utan att ta skada. De fick iofs hundtäcken på sig som var klädda med både galon och fleece och som skyddar även magen mot fukt och kyla. Storlek 65 passade som handen i handsken!

      Fjällbäckens Vaja i sin fölkostym. Satt som en smäck på henne, gick både busa, sova, äta i den.

Kalle Långben, dvs Brellir från Fjällbäcken.

Både Brellir och Vaja bor föresten kvar hos mig. För att krångla till det lite så uttalas Brellir "Brättlir"   . Alla islandhästar får islänska namn. Alla mina äkta shettisföl, dvs de med stam i shetlandssällskapet blir döpta efter något som har med fjällen att göra. Därav att Röding fick heta Fjällbäckens Röding. Undantag för Nimbus men han såg ut som aura där han stod och lyste på morgonen.

Vi hörs!   

Först nu har jag sett alla de mail som har trillat in i min mailbox. Jag och datorer är inte alltid kompalibla med varann. Om sanningen ska fram är jag och min dator rätt ofta osams   .

Tack för era mail! Jag kommer svara på dem allt eftersom mellan djurskötsel och fix och don. Om det tar tid är det inte beroende på nonchalans utan på att det just nu är mycket att göra med att sätta/laga stängsel, mm.

Känner mig överväldigad av den uppmärksamhet som jag fått. Tackar ödmjukast! Hade inte förväntat mig det. Verkligen inte.

Vill åter igen vänligt förklara att jag inte kommer svara på fb-förfrågningar. Jag har fb för vänner som jag redan har och träffat i riktiga livet. Känner att jag måste få dra en gräns för mitt privatliv. Absolut inget personligt mot någon! Alla använder vi fb på olika sätt: några mest för chatt, andra för alla de träffat, några för endast sina nära, osv. Jag har bestämt mig långt innan jag gick ut i Bonde söker Fru att jag bara ville ha det för mina nära och kära. Jag vet att några tycker det är ett ypperligt sätt att skapa kontakt på och det är mycket möjligt. Visst blir jag nyfiken att trycka på vänknappen för att veta mer, men känner ändå att jag måste dra gränsen någonstans. Hoppas ni förstår!

Varma hälsningar Johanna

Det var ingen hypokondri över ett gammal äckligt hydrofolkärl.... Fy farao vad jag var sjuk igår! Feber, spysjuk, totalt däckad. Kan nog räkna mina vaken minutrar lätt. Sov på soffan i över ett dygn, helt utslagen. Gun-Britt och Bengt var snälla och tog hand om rulliansen åt mig med djuren. Jag hade nog att bara orka vispa välling åt lammet Tufflan och ge hundarna sin mat. Kan knapt minnas när jag var så sjuk senast, jo några gånger under mina år i Duved. En gång i influensa och en gång spysjuk. Minns att jag satt i skoteroverall och lutade mig mot husväggen och tittade på hundarna som fick vara i trädgården. Jag var ungefär lika klen nu. Kunde inte stå upp nån längre stund utan var tvungen att sitta ner och göra allt. Tv kunde jag glömma. Testade att se på nån film igårkväll men jag hängde inte med utan somnade istället.

Men nu är jag fit for fight igen! Ont krut förgås inte så lätt minsann! Nu hoppas jag det dröjer många år igen innan jag blir sjuk. Just magsjuka brukar jag tack och lov vara förskonad mot trots sjuka barn på dagis. Vete f-n vem som flåsat baciller på mig!

Stora glädjen var igår att katten Lilleprutt kom hem! Helt obrydd över den oro han gett sin matte. Vaddå rå? Var ju bara ute på vift i mitt revir och käkade musungar och fågelägg.... Men det kom rätt mycket regn så det gjorde väl att han längtade hem till värmen från mattes täcke. Egentligen bode jag sluta oroa mig, men jag tror alltid det värsta. Katten Konjac (den svarta som var med i tv) var borta mellan mitten av maj-mitten av november förra året. Han hade råkat lifta med ett släp eller bil och hamnat i Västerås där han tillslut blev omhändertagen av en djurvän som såg att han var id-tatuerad i örat och sökte upp mig på Skks kattregister. Det är nog en solskenshistoria som man bara upplever en gång i livet!

Hingsten Figaro har lugnat ner sig nu. När han kom var han uppe på tårna, skrek, fläktade med frambenen, och for runt som en gummiboll när jag ledde honom. Hingst med stort H. Men nu går han snällt brevid mig och tjoar inte lika mycket i hagen åt allt och alla. Han är snäll, det är ingen fara att hantera honom om man vet vad man gör och är på sin vakt. Man ska aldrig lita på en hingst, liksom en tjur/bagge etc. De är fulla av hormoner och kan slå över även om det inte är illa menat. Allrahelst nu när brunstsäsongen är igång.

Samanta har inte fölat ännu. Det är jag evinnerligt tacksam för! Såg framför mig hur jag satt där nere i stallet med feber och hink och skulle assistera en förlossning... Däremot är juvren enorma nu så det blir nog till natten eller imorgon natt. Så spännnade! Är nyfiken på om det blir en Piggelin 2 eller om det blir en fux som far sin. Kanske ett sto till och med. Om hon inte föder ut en cocker spaniel vid namn Morris förstås   .

Nix det här duger inte. Nu ska jag ner och mocka stallet och sen åka och hämta hö. Det kommer väl att ta sin lilla stund nu när kroppen inte r i sin bästa form... Normalt sett mockar jag rent alla boxarna på 15-20 minuter, men nu fr jag nog ränka med det dubbla minst. Dumt att ta ut sig, jag ha ju bara ätit en fralla och te. Men jävlarrr så smal jag blev då! Över 2 kg bara försvann! Fast det käkar jag nog snabbt upp igen när jag börjar äta som vanligt.

Vi hörs!

Ja antingen är det rent psykologiskt eller också är det ren fakta, men jag mår så jävulskt illa! Stod och mockade hagen och kände att jag pallar inte en seskund längre, då spyr och svimmar jag. Nån ridning i det vackra vädret som jag tänkt kan jag glömma. Nu brukar jag ytterst sällan vara magsjuk. DEt finns väl några tänkbara anledingar: 1:  solsting vilket inte är helt otroligt. Jag är ju som bekant USEL på att skydda huvudet och dricker för dåligt. Kaffe och cola sägs inte vara det bästa för att fylla på vattendepån i kroppen  2: Rent psykologiskt och hypokondriskt. Hade hit en kvinna som tittade på  min vattenpump/hydrolator då jag vill sätta in kalkavlösare. Är less på allt som kalkar igen. Hon konstaterade att min hydrolator är sedan -67 och troligvis aldrig rensad så botten på den ser ungefär ut som östersjöns botten. Mmm yammie! Nu har vattenprovet påvisat att det inte finns bakterier i vattnet utan fullt drickbart men bara vetskapen om snusket i den som gosat runt sen -67 gör inte att det känns ok att dricka. Idag köpte jag vatten på flaska och försöker boosta upp min stackars torra kropp. Inte undra på att jag tycker vattnet har en äcklig eftersmak! Har aldrig tyckt om vattnet här, jag trodde det berodde på kalket och att jag var bortskämd med att dricka Årevattnet som är ett utav Sveriges renaste. Smakade lika i Indalsälven och på fjället som i tappkranen hemma. Jättegott! Nu förstår jag var bismaken kommer ifrån... BLÄÄÄÄ!!!!   . I början av juni kommer de hit och sätter in en ny hydrolator och kalkfilter. Tydligen var vattnet som sagt fullt drickbart men själva hydrolatorn inte livsmedelsgodkänd. Omysighetsfaktor 100!!

3. Jag kan ju vara magsjuk även om jag har svårt att tro det. Men nån kan ju hostat på mig   . Finns väl en anledning till att jag fick en flaska handsprit när jag slutade på en utav mina arbetsplatser av mina jobbarkompisar   . Jo jag fick annat också, men gud vad jag skrattade   . Nej jag är inte sjukligt bacillrädd men nog tusan tänker jag mig för. Tvättar händerna så fort jag kommer hem och aldrig i livet att matkassarna åker upp på diskbänken   . Min kompis Karin och jag skrattar fortfarande åt vårt första möte på en instruktörsutbildning med vår rasklubb (hunderiet). Vi båda kom ut från varsin toa med armarna i värdet och använde armbågarna som händer   . Vad säger man? Lika barn leka bäst eller   !?

Åsa och Nelly var här på eftermiddagen och tog en sväng med gubbarna. Sen satt vi ute och fikade och pratade länge. Nelly roade sig med att göra maskrosskruvar i en hink. Annars har det inte hänt så mycket idag. Jag sov och frös mest hela förmiddagen. Kanske är lite sjuklig trots allt, men det ska förnekas bort! Jag var in till stan och handla djurmat.

Jg borde verkligen inte ha katter. Jag klarar inte av deras självständighet! Lilleprutt har vari borta några dagar och jag blir alltid så orolig och tror det värsta: kungsörnen, påkörd, instängd i nått förråd och torkar ihjäl, mosad av en traktor på ett fält, fått i sig massa ogräsbekämping på ett fält, jordgetingar, ormbett, fightas med en räv/grävling...listan kan göras längre men sånt bör jag inte tänka på. Han och Fjodor brukar kunna ge sig iväg nån vecka eller två och nu är ju skogen full av fågelägg och kryp. Men jag tycker att han kan tänka lite på sin känsliga matte och komma och visa upp sig med jämna mellanrum! Ego katt   !

Vi hörs!

Jag känner mig gnällig idag. Jag som har längtat efter regn så det blir mer bete i hagarna gnäller när det väl regnar! Det regnar inte ens på riktigt utan småstänker bara irrirarande så allt blir blött och äckligt. Hundarna drar i gegg på glovet, hästarna är sura i pälsen när de ska ridas, jag vill inte vara ute....ett jäkla gnäll från min sida! Känner mig trött och sliten idag, 100 år gammal. Tror tröttheten efter mina 2 vakendygn kommit ikapp. Sov på soffan här i regnet och hade en ytterst irriterande fluga som med jämna mellanrum gick på mitt ansikte. När jag började drömma om mat insåg jag att det kanske var läge att gå upp och äta. Ska strax slänga in en laxbit i ugnen. Ska bara först....

Igår kväll åkte jag bort till Hacksta gård och tittade på en beteshage åt grabbarna ihop med Jalle som är "storbonn". Jag kommer släppa Lekis, Brellir, Jazzo, Aldon, Pontus, Piggelin och Nalle där inom några dagar. Hagen måste dras om lite med trådarna och jag tänker sätta dit en extratråd eftersom Nalle "ramlat" ut genom trådarna här hemma och betat hos grannen vid två tillfällen. Även om han inte gå någonstans så lär han sig dumheter. Blir lite extra meckigt att åka upp dit och rida men det är det värt mot för att ha dem hemma med hö och allt jobb. Minisemester med bara 9 hästar hemma   . Grabbarna får det jättefin och går i en hage mitt på gården där det finns både vatten och el.

Vi gick runt bland hans kossor och får sen och pratade och hälsade på djuren. Det är nått speciellt med kor, de är så charmiga! Jalle har köttdjur, de är stora som as men så fina! Mina islandshästar ser ut som miniatyrer i jämförelse. 

Figaro verkar trivas. Han har börjat lugna ner sig nu. När han kom var han riktigt uppstressad och hingstig. När jag ledde ut honom imorse hoppade han jämfota bredvid mig och vrålade, slog med frambenen och var vild och galen. Men nu var jag nyss ner till hagen och gick in och pratade med honom och gav honom en massa smek och kärlek. Nu har han börjar coola ner även om det såklart kommer ta tid. Han har ju dessutom sina hormoner som den hingst han är. Men det märks att han stressat upp sig bland andra hingstar och det är klart det är jobbigt att resa runt i buss i 1½ dag och stå på okänt stall över en natt och sen åka igen. Lämnade Lovis där i övernattningsstallet när hon skulle åka till Helena och hämtade även upp Gullan där. Många av hästarna var stressade, allrahelst hingstarna.

Figaro tyckte om sin box iallafall. Han har fönster ut mot gården där han gärna tittar ut. Hängde upp en täcke som skydd in till Alice och Röding för att skapa lugn och ro. Tror inte att Alice skulle uppskatta om Figaro började flirta på andra sidan väggen. SEn är det skönt för honom att få så lugnt som möjligt.

Nu ska jag roa mig med att göra nya boxskyltar, uppdatera stallpärmen och göra skyltar att sätta på hagarna. Piggelin är allergiskt mot frukt och morötter och blir superdålig i magen. Förhoppningsvis har de flesta frågat om de får mata men jag vill ändå vara säker och sätter upp en skylt om att man inte får mata djuren. Får han i sig nån morot blir han diarre:ig i flera veckor.... Sen lär sig hästarna att bli tiggiga och bitska vilket inte är kul när barn sedan ska hantera dem.

Vi hörs!

Vi hälsar Mosbeakmindes Figaro välkommen till oss!

Han kom idag med hästbuss, levererad direkt till gården. Han är underbart vacker! Vilken liten häst! 88 cm hög, svart/vit-skäck och avels godkänd. Dansk import, far till godkänd hingst i Danmark. Såg honom på annons och slog till direkt utan att blinka (ja efter att ha talat med försäjaren om honom och tagit reda på fakta förstås   ). Han har stått på Jäboruder och varit utleasad förra säsongen men de var tvugnen att rea bort honom rejält då han inte fixade att gå där bland alla deras andra hingstar. Har ingen aning om hur många hingstar de har men det är nog upp åt 20 stycken. Alla hingstar trivs inte i sån miljö. Figaro är en sån. Han vill ha egen domän vilket han får här. Nu har han fått hörnhagen som sin hage med dubbla staket till "hans" damer i kravallhagen bredvid. Valackarna och unghingstarna går i lösdriften mitt emot men det är inget som kommer störa honom. De kommer inte ha närkontakt med varann.

Hade talat med en hingstägare om att leasa hennes hingst i två säsonger (från juli -11 till aug -12) men nu när Figaro dök upp valde jag att äga min hingst istället. Är alltid lite läskigt att ha ansvar över andras djur om något händer och jag vill inte hamna i tråkigheter och bli osams om något. Nu är jag inte den som slarvar med djuren, men jag behöver bara gå till mig själv. Jag skulle aldrig våga lämna ifrån mig någon av mina. Även ekonimiskt sett så sparar jag in att köpa loss Figaro än att leasa. Föedelen med leasing är väl att man kan ha nytt blod och inte ha samma hingst år efter år. Men det finns ju inget som säger att alla mina ston alltid måste gå i avel med just Figaro.

Gun-Britt och jag var in på järnhandeln och handlade rejäla hållare till överliggare till Figaros box. Jag har ju öppna boxar, dvs inget galler. Vill inte riskera att han hänger sig över kanten i ett hetsigt tillfälle så vi rotade fram plankor i mina gömmor och gick loss med borrmaskin och hux flux hade vi fixat en hingstbox.

Vägvinnande vacker skritt och en otroligt fin trav med långa kliv och rejält påskjut bakifrån.

Som en saga!

Skönt att få ett eget hem!

Kungen visar upp sina akrobatiska hingsttalanger

Oiiiiii vilka snygga brudar!!!!

Högdräktiga Samanta blev störtkär och nyfiken på honom. De andra stona ställde sig förskräckt i andra delen av hagen och kikade under lugg på honom. Enda tills Vaja kom på att hon kunde ju brunststänka framför honom och retas lite "nana du kan inte ta mig". SEn kom mamma Cleo och la av några bestämda bakutsparkar mot dotter och hingst.             

Vi hörs!